Sluta döma dig själv

No Comments

När jag slutar döma mig och inser att det blir som det blir och jag är perfekt som jag är tillåter jag mig lägga fokus istället på min egen upplevelse och känsla inom mig istället för det som förväntas av mig av omgivning (eller att jag tror det kommer från omgivning, men egentligen är det hjärnspöken). Att jag har dömt mig under alla år för jag ville vara perfekt och uppnå alla svåra mål ingen annan kunde fick mig bara inse att jag kan göra allt, vad som helst, även det svåraste av det svåraste uppdrag. Men det ger mig inte lycka eller tillfredställelse för att jag inte gör det från hjärtat, utifrån min egen essens – jag gör det med en tanke eller en föreställning på hur jag tror att verkligheten ska vara baserad på någon referensram jag har internaliserat, tagit till mig för länge länge sen.
När jag befriar mig från detta skiter jag i vad alla andra tycker och inser att jag själv har skapat relationer som har ställt krav på mig och inte älskat mig för den jag är eftersom jag inte accepterat och älskat mig ovillkorligt innan. Utan gjort jag så att jag var petig med att skriva perfekt svenska trots detta inte är mitt modersmål, och inse idag att inte ens på brasiliansk portugisiska kan jag uttrycka mig helt naturligt. Jag försökte vara perfekt med sången i varenda ton och halvton jag sjöng, och varenda detalj som fanns. Jag försökte skriva oerhört komplicerade vetenskapliga artiklar enligt de höga krav från internationella tidskrifter. Allt detta har jag gjort. Jag har haft framgång i allt jag har fokuserat på. Men jag insåg för helvete att jag inte alls var lycklig. Jag var inte lycklig för att jag inte accepterade en sida av mig själv, den som är spontan, som säger vad jag tycker, som accepterar intuition före hjärnan och alla dessa krav jag har lärt mig, att tro på att jag måste vara som alla andra, accepterad, hörd, sedd och förstod – genom att följa det jag har lärt mig i skolan, i samhället, i familjen. Men jag har kommit till en inre förståelse där jag insåg att de aldrig kommer förstå exakt vem jag är, acceptera, höra, se mig för den jag är. Och det blir då en ond cirkel. Man träffar på människor som återspeglar samma mönster om och om igen. Tills man accepterar helt enkelt sig själv och skiter i allt alla andra har för åsikt och värdering om hur Jag ska se världen, agera, hantera mitt eget liv. Det är trots allt mitt liv. Jag har insett att jag är mycket äldre än alla andra jag har träffat här på jorden själsligt och jag behöver alltså inte hålla på med barnverksamhet längre, detta gamla spelet av att behöva följa alla andras referensmallar och världsbilder. Jag kom fram till att alla dessa resonemang och visdom kommer från en annan plats, en annan tid och en annan planet. Och jag är mycket medveten om hur detta jordelivet är begränsat sen jag var barn.
Så jag fick lära mig att programmera om dessa saker i mitt liv. Programmera om icke acceptans och inse att jag älskar och accepterar mig ovillkorlig och tar ansvar för varenda handling, tanke, känsla jag har. Jag inser att jag själv var ansvarig för att ha valt medskapa relationer där människor hade krav på mig när jag inte älskat och accepterat mig ovillkorligt. Jag inser att när jag accepterar mig själv ovillkorligt och skitar i vad alla andra tänker, struntar i att vara snäll, utrota alla sorts conditioning, programmeringar så är jag ren och behöver inte ens tänka.
Och så mycket tankemasturbation lär vi oss i våra samhällen… att allt ska analysera och utvärdera att man ofta glömmer det viktigaste: att analys och utvärdering ska vara stöd till vår spontanitet och kreativa essensen – den behöver inte tänka. Den är bara.
Det är så jag började inse hur allt började flöda. Jag började se bortom illusionen… var kommer den här tanken på att man inte är perfekt ? Att man behöver utbilda sig, lära sig massor med saker, ge bort sin makt och inre referens för att tro på någon annans ska hjälpa dig vidga din egen? Man kan läsa flertal böcker, gå miljontals kurser men ändå inte ta till sig ett skit av lärdomar från andra. Kanske det du tar till dig är en spegling av din egen verklighet, något du redan har upplevt som får dig påmind.
Jag slutade döma mig själv och började förlåta mig själv, för att ha tagit till mig felaktiga förebilder om hur jag skulle vara och lät mig stå i scen av mitt eget liv, för min egen tillfredställelse och gör att jag är värd att leva det livet jag vill leva på jorden.
Du är värdefull du med och du är värd att leva det livet som du har valt. Det är många av oss som tappar väggen däremellan pga så många olika referensramar och tyckande av hur man ska vara eller förhålla sig – för dessa individer har inte kommit så långt för att inse att de själva behöver söka svar utanför sig själva – för de icke vet vilka de är. Men ser du bortom illusionen…. hittar du då alla svar inom Dig. Man behöver inte kalkylera massor med grejer, hålla på med komplicerade och tidskrävande mätningar, transportera sig till massor med olika fysiska ställen. Man kan helt enkelt börja utforska en inre värld som är också yttre och där kan man göra mycket mer än mer än hälften av mänsklighet inte ens har någon aning om…
kärleksfullt,
Gabi Gal
www.gabigal.se

Previous Post
You are the creator

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Fill out this field
Fill out this field
Please enter a valid email address.
You need to agree with the terms to proceed

Menu
Translate »